Det är 2,5 veckor kvar tills kattungarna beräknas att födas och efter att ha varit kattungevakt så längtar jag ännu mer efter dom.

Luva blev snabbt rund om magen och jag trodde att det skulle bli många kattungar men nu tycker jag att det stannat av lite. Men det är klart, dom 2 sista veckorna växer magen som mest så vi får helt enkelt vänta och se.

Medan vi väntar så har jag börjat förbereda lite smått. Jag har flyttat vitrinskåpet i köket så det står för öppningen in till vardagsrummet så Luva ska få en lugn och trygg plats att vara med sina ungar.

Den lilla papplådan är tänkt som bolåda och Luva har redan börjat vara i den.

Allt det här får mig verkligen sugen på att starta en egen lite uppfödning om något/några år. Det är något jag tänkt på länge och jag har nu börjat ta reda på lite information om hur det går till och vad som måste göras. Jag håller på och funderar på bra stamnamn och har pratat med min uppfödare som säger att hon gärna ställer upp som min mentor.

Två dagar har jag nu varit hemma med sonen på grund av sjukdom och vi har kommit in i ett mönster som jag verkligen inte gillar. Han är väldigt "testig", han testar hur många gånger han kan säga fula ord innan jag blir arg, hur hårdhänt han kan vara mot katterna utan att någon katt eller jag blir arg, han kollar hur nära han kan gå bolådan till dom blivande kattungarna utan att få en reaktion och så vidare.
Hela dagarna ser ut på det sättet och jag går runt och är arg hela tiden känns det som.
Idag fick vi ett litet avbrott från det i några timmar då jag var bjuden till N för lite fika tillsammans med S. Eftersom att sonen också var hemma så fick han följa med och leka med Ns barn.

Jag träffade S senast för över ett år sedan när vi sist hade kattungar och N träffade jag senast i somras när hennes äldsta son fyllde år.
Det var kul att ses men det kändes samtigt lite stelt och konstigt, men jag antar att det blir så när man inte ses på länge.
Jag känner inte att jag har så mycket intressant att komma med i ett samtal så jag lyssnade mest när S och N pratade och försökte flika in ibland och hålla med och så. Det tar på krafterna att försöka prata och fungera "normalt" och jag märkte att det är väldigt mycket jobbigare att umgås med två stycken samtidigt. Jag kom på mig själv med att bara titta på N hela tiden så då försökte jag titta lite på S också så hon inte skulle känna sig utanför.

Allt det här tog som sagt väldigt mycket energi vilket visade sig nu på kvällen med kort stubin och ångest.