Den här dagen har minst sagt varit omtumlande!
I nästan 3 månader har jag och sambon väntat på att få ett besked från försäkringskassan för att veta om jag blir återbetalningsskyldig eller inte. Idag kom domen. Jag hörde brevlådan smälla igen och när jag såg brevet från försäkringskassan så blev jag på en gång orolig. När jag sedan öppnade brevet och läste det preliminära beslutet att jag måste betala tillbaka närmare 40.000kr så var det som att någon kilade in en vass sten i bröstet på mig.

Hela dagen har jag haft ångest och gråtit, ända tills sonen kom hem. Då torkade jag tårarna för att hålla upp fasaden. Jag vill inte oroa honom med det här, han är så omtänksam av sig.

Sambon har iaf ringt i mitt ställe och överklagat beslutet och jag hoppas innerligt att dom tänker om! Det känns så orättvist att jag ska få betala något när det inte är jag som gjort fel.