Saffran och Luva har utövat tredje världskriget här hemma sedan bebisarna föddes. Det var så illa att min uppfödare rådde oss till att Luva skulle bo någon annanstans under några veckor.

Den idén var jag inte alls förtjust i men vi kunde inte gärna ha det så här heller.

Efter att ha legat sömnlös ett par timmar kom jag på den geniala lösningen! Jag frågade min uppfödare vad hon tyckte om min plan och den fick helt klart godkänt.

Nu på morgonen cyklade jag iväg till krauta och handlade det jag behövde. Resultatet blev kanon och katterna? Dom står fortfarande inte ut med varandra men nu kan dom i alla fall inte slåss.

Den är helt utbrytnings säker. saffran har testat den ordentligt.

Igår föddes äntligen Saffrans bebisar.
Kl 20:18 föddes en liten röd/vit bicolor pojke
Kl 20:23 kom en svart sköldpaddsflicka med vitt
Kl 21:09 kom en mönstrad med vit sköldpaddsflicka
Kl 21:58 föddes en till röd/vit bicolor pojke
Kl 22:15 föddes den sista bebisen. En röd van pojke.

Allting gick jätte bra och saffran tar väl hand om sina ungar.

Nu är det nära nära. Saffran är så go och rund om magen nu. När som helst väntas kissebarnen att "ploppa" ut.

Idag är det 10 dagar kvar tills kattungarna tidigast kan komma. Jag har gjort i ordning en bolåda till Saffran och ungarna. Jag hoppas verkligen att hon godkänner den.

Igår när jag som vanligt låg och klappade på Saffrans runda mage så kände jag helt plötsligt någon där inne <3

Mitt försök till att inte bryta samman fungerade ganska bra enda tills sambon kom hem. Då brast det för mig. Saknaden efter min älskade hund är bara för stor och tung att bära ibland och även fast jag försöker låta bli att tänka på honom så är det omöjligt.
Jag jämför honom med andra hundar, jag ser koppel och halsband som han hade och idag erkände jag för sambon att jag i 3 års tid tittat på blocket efter honom.

Han frågade om jag ville ha en hund igen, han kunde köpa en till mig. Självklart vill jag ha en hund, det finns ingenting mer i hela världen jag vill men jag klarar inte av det. Jag klarar inte av alla måsten som finns.
Katt är alldeles lagom just nu och precis vad jag orkar och behöver. Dom får mig att må bra och tvingar mig att le och skratta åt deras tokigheter. Just nu är det alldeles tillräckligt.

Men en dag hoppas jag att min sambo överskattat mig med en valp.

Idag har varit en hyfsat tung dag. Imorgon är 3 år sedan min älskade hund fick flytta. Trots att det är 3 år sedan han flyttade så tänker jag fortfarande på honom nästan dagligen ?

För att inte deppa ihop totalt har jag tittat på Hart of Dixie och myst med Saffrans mammamage som växer och blir större och större

Den här dagen har varit lite si och så. Den började med att vi kom 30 minuter för sent till förskolan. Direkt när jag lämnat sonen tog jag bussen ner till stan.

Jag har tänkt att testa att åka ner måndag till torsdag i stället för flera timmar i sträck två dagar i veckan.
Jag känner mig nöjd över att jag tog mig iväg men jag är inte nöjd över att jag inte kunde koncentrera mig ett dugg och därför inte gjorde någonting.

Sedan gick jag på stan någon timme och drömde om allt jag skulle vilja köpa om jag hade pengar. När jag insåg hur nedstämd och ensam jag började känna mig tog jag bussen hem. Väl på bussen kom jag att tänka på mina diagnospapper och då slog det mig att jag aldrig smsade och talade om att jag godkände allt som stod där.