Idag har jag verkligen ingen energi. Och dessutom känner jag mig svimfärdig 300 gånger om dagen.

Jag har sänkt min medicin under ett par månader från 40mg till 10mg som jag börjat med nu.
Klok som jag är så kom jag ihåg om att få ett nytt recept utskrivet så det inre skulle bli något glapp när medicinen jag hade hemma tog slut...

Nu är jag inne på 3:e dagen utan medicin och jag känner mig helt orkeslös och tårarna knackar på för minsta lilla. Det värsta är dock svimningskänslan. Minsta lilla hastiga rörelse jag gör om så bara med ögonen så får jag den i en hundradels sekund. Det känns precis som när man ätit dåligt och reser sig för snabbt. Fast nu är det hela tiden.

Sambon lovade i alla fall att han skulle se till att ta mig till apoteket för att hämta ut mer medicin idag så jag kan fortsätta medicineringen så som det är tänkt.
Om allt går bra så är jag medicinfri om ca 2 månader. Då hoppas jag att det blir lättare att säga nej till mat och godsaker då medicinen get mig ökad aptit.

Jag är verkligen inte bra på att hålla en blogg levande och aktiv. Men det struntar jag i. det är skönt att få skriva av sig lite då och då och få ut sådant som man går och grubblar på.

Just nu sitter jag i skolan och håller på med svenska, grammatik.  Solen skiner och jag har ångrat mig både en och två gånger att jag tog på mig hela vintermunderingen idag också.

Min morgon började riktigt trevligt. Jag vaknade och tittade på mobilen en stund innan jag väckte sonen. Vi åt frukost i lugn och ro och lyssnade på Rix FM med färgglada tulpaner på bordet.

Jag satte på en disk, bäddade sängarna, tvättade öronen på katterna och knöt ihop soporna. Sedan var det dags för sonen att ta på sig ytterkläderna. Den delen väljer jag att dra ett sträck över helt enkelt…

Det är ganska mycket som har hänt sedan sist men den allra viktigaste är den att jag fått tillbaka mitt provsvar angående om jag har ärvt en cancergen eller inte. Svaret kom tillbaka negativt! Jag har alltså inte ärvt genen för ökad risk att få bröstcancer samt livmodercancer! Inte heller har sonen ärvt den och det känns verkligen jätte skönt!