För exakt 1 år sedan idag så fick vi hem en trefärgad lurvig liten sak på prov.

Sonen som satt i köket och tittade på youtube flög upp på stolen och vägrade gå ner, han tyckte det var en läskig stor hund som kom hit.

Katterna var nyfikna på henne men hunden själv var livrädd för katterna stackarn.

Det tog nog nästan en timme innan sonen vågade sig ner och interagera med hunden.

Under det här året har mycket hänt. Sonen är inte längrerädd för N utan älskar henne, N är inte livrädd för katterna längre och katterna har börjat försöka leka med henne. LIvet med hund är fantastiskt <3

Jag funderar på om jag kanske ska blåsa liv i den här bloggen igen?
Vi får se, jag gör ett försök i alla fall!

Det har verkligen hänt en hel del här sedan jag skrev sist.
Jag har nu varit på min arbetsplats i mer än 1 år och det känns helt fantastiskt hur långt jag har kommit!

Jag älskar verkligen att umgås med mina arbetskamrater, träffa alla hundägare och kunder i butiken!

Det som har varit svårast och fortfarande till en viss del är svårt är att veta när jag kan vara hemma, alltså hur sjuk jag måste vara för att kunna stanna hemma. Men nu tycker jag att jag börjar få ett bra hum om det där.

Nu ska jag iväg och hämta sonen från skolan.

Jag är verkligen superdålig på att komma ihåg att skriva något här.

Idag ringde ett företag och bokade in en anställningsintervju med mig.
Usch och fy... jag vill ju inte jobba någon anna stans än där jag har min arbetsträning!

Gick och beklagade mig lite för ena chefen och då kilade hon kvickt iväg till den andra chefen och talade om att jag skulle på anställningsintervju. 10 minuter senare fick jag ett sms där det stod att dom vill anställa mig.

Så den 1:a mars skriver vi papper.
Vi firade med pizza och cola.

Idag var jag och min blivande man till fertilitetskliniken för vårat första riktiga möte.
Vi fick svara på en del frågor, väga och mäta oss och så berättade hon svaren på proverna vi lämnade för en tid sedan.

Allting såg väldigt bra men det är pågrund av min oregelbundna mens samt ägglossning som har gjort det väldigt svårt för oss att träffa rätt.
Sedan fick jag göra en lättare gynundersökning och även ett ultraljud där det bekräftades att jag har väldigt många ägg i äggstockarna samt tjocka slämmhinnor vilket gör att hela min menscykel är så oregelbunden.

Nu har jag iaf varit och hämtat ut medicin som ska locka igång mensen och ägglossningen!

Nu har det gått ett tag igen och som vanligt har det hänt en massa grejer!

Till att börja med så har vi nu mera 3st katter hemma. Luvas son, Frank har fått flytta hem igen och han har blivit bra mycket större sen sist han bodde här.
Tyvärr gillar inte Luva och Saffran att deras barn/barnbarn har flyttat hem så än så länge bor han i sonens rum.

Men det går tydligen bra att äta bredvid honom utan att slåss.

Över till något ännu roligare, bröllopet.
Idag är det 7 månader och 20 dagar kvar tills vi säger ja till varandra. Sedan vi skickade ut "save the date-kort" till alla så ändrades våra förutsättningar och också vår glädje till giftemålet. Det kändes mer som ett måste än något vi gjorde för oss själva.
Men efter att lagt allt planerande på is i några månader och inte ens tänkt på bröllop så har vi nu hittat tillbaka till vår väg och glädjen.

Vi tog det jobbiga beslutet att kapa gästlistan till bara dom allra närmaste och efter det så känns allt planerande bara roligt igen.

Jag bokade tid för sminkning och bruduppsättning tidigare i veckan, jag diskuterar tårtor med min underbara vän och ikväll ska sambon och jag åka till affären och diskutera maten.

Dessutom kommer jag i min förlovningsring igen efter 4 år som jag fick när sambon friade till mig!

Nu har det hänt mycket sedan sist igen!
Konflikter med min farmor (pågående) och konflikt med min pappa och fru (typ löst).

Men jag väljer att fokusera på de positiva sakerna i stället!
Jag har fått en arbetsträningsplats i hundens tecken. Främst i butik men så småningom kommer jag även att få vara på dagisdelen.

Idag är min andra vecka och min fjärde dag (första veckan var bara ons-fre) och allting känns så himla bra!
Jag har fått massor av beröm, underbara kolegor och dessutom fick jag veta av den ena delägaren (som dessutom är min kompis) att chefen verkligen gillar mig!

Om det fortsätter så här bra så är chansen att jag blir erbjuden en anställning ganska hög!

Nu är det ett tag sedan sist igen.
Bilen strular här hemma så jag har fått lämna sonen till skolan ett tag nu och kommer få fortsätta med det hela veckan.
Det är riktigt jobbigt att gå upp på morgonen men när vi väl kommer igång så går det riktigt bra. Det känns skönt att göra något vettigt med dagen istället för att bara ligga hemma och titta på serier.

Just nu sitter jag på sjukhuset och väntar på min tur för att lämna lite blod. Jag fick en kallelse från fertilitetskliniken om att dom ville ha blodprov från mig.

När jag är klar här tänkte jag gå till min bror och sällskapa lite tills det är dags att gå på ett informationsmöte på arbetsförmedlingen kl 13 som jag hoppas mycket på.

Jag tampas lite med mina känslor just nu gällande praktiken. På ena sidan är jag jätte glad då det är mitt drömjobb och jag har velat jobba där sedan de startade.

På andra sidan så känns det så där. Jag trodde först det rörde sig om 2-3 veckors praktik men det visade sig att dom ville ha 2-3 månader! Min sambo är jätteupprörd och tycker att dom utnyttjar mig i min situation och tror inte alls att dom kommer erbjuda mig anställning efter praktiken. Han tycker det är fult av dom att inte ge mig en provanställning på 3 månader, vilket jag kan hålla med om.
Men samtidig känner jag mig glad att jag får chansen att vara just där och jag tror faktiskt att jag kommer bli erbjuden en anställning där efteråt så länge jag inte klantar mig. Jag känner att jag har lite mer "säkerhet" att inte bli utnyttjad eftersom att jag faktiskt har en kompis som är anställd där som pratat gott om mig, samt att chefen lyssnar och litar på hennes åsikter.

Utöver det så fortsätter ångesten att komma ca 30-40 min efter att jag tar medicinen. Känns surt!

Dessutom fick jag veta i morse att sonen tydligen hade idrott igår. Det hade jag helt missat och nu har jag dåligt samvete för det för han sa att han tyckte det var jobbigt att vara ensam om att inte byta om och duscha.