Direktlänk till inlägg 29 september 2017

Lååångt inlägg

Av Mimmi - 29 september 2017 23:38

Det blev inga 5 timmar sömn natten till igår. Jag hade svårt att somna och när klockan började närma sig 2 bestämde jag mig för att inte somna alls.
5:20 ringde alarmet och jag väckte sonen försiktigt. Det var kämpigt för honom att vakna så tidigt men när jag viskade att vi skulle gå upp och sjunga och gratta hans pappa så blev han med ens pigg och satte sig upp!

Vi smög tyst ut i mörkret och hämtade födelsedagspresenter och sedan viskade jag till sonen att han skulle tända lampan och så skulle vi börja sjunga.
Och som han sjöng, grabben tog i för kung och fosterland så sambon hoppade högt där han låg! Men så glad han blev. Det är första gången han har blivit firad på morgonen innan han åker till jobbet under alla år vi varit tillsammans.

Sonen var super exalterad över sin pappas presenter och tröck upp dom i ansiktet på honom. Pappan såg mest omtöcknad och lycklig ut och öppnade snällt sina presenter som bestod av 2st stora trisslotter (bara utifall att), två t-shirts, en bitshållare med en massa bitsar att ha i skåpbilen och sedan en stor flaska med Yes diskmedel (på skoj) som han kan tvätta hojens luftfilter med.

På kvällen skulle vi ha ett mindre firande för honom med familjen men på grund av kaos på hans jobb och ett styrelsemöte han fick reda på i sista minuten (som sedan ställdes in) så flyttade vi fram firandet till idag.

Sonen fick köra hoj och träna på starter med startgrindar och sedan blev det kaffe och tårta.

................................................
............

Dagen för mig har varit lite som en bergodalbana känns det som.
Först gick jag upp klockan 6 som vanligt med resten av familjen, fixade med sonen fruktlåda, borstade hans tänder och önskade både sonen och sambon en bra dag.

Efter det gick jag och lade mig igen för att sova någon timme till. Vaknar nästan fyra timmar senare av ett sms från sambons mamma och inser att jag försovit mig!
Som tur var ville hon träffas på måndag i stället så då kändes det inte lika illa längre.
Jag åt lite frukost och kollade på serier fram tills klockan var ca 11, bestämde mig för att ta en dusch och sedan ta bussen som går 12:09.

Går in i duschen, mår ganska bra trots allt märker jag eftersom att jag börjar sjunga (det gör jag aldrig när jag mår dåligt på något sett). När jag duschat klart tar jag handduken runt mig och tittar på mobilen. Panik! Jag har duschat i över en timme!!
Skyndar mig allt jag kan med att posta tänderna, smörja in ansiktet, borsta håret och ta på mig. Som tur var packade jag det jag behövde ha med mig kvällen innan.
12:14 låser jag dörren och skyndar mig mot bussen. 12:16 inser jag att jag aldrig kommer hinna. Jag saktar in och ger upp som vanligt, av någon anledning ökar jag plötsligt takten igen och börjar springa!
Jag ser bussen komma, jag försöker öka takten ytterligare och känner mig hoppfull att jag kommer komma med 12:19 bussen i alla fall. Jag springer över vägen och när jag är typ 2-3 meter ifrån bussen börjar den blinka ut, jag försöker springa snabbare och vinkar samtidigt för att någon ska se mig (jag skäms något så fruktansvärt över att jag känner att jag gör bort mig och oroar mig över vad alla i bussen ska tycka och tänka om mig, tjock, illröd i ansiktet och med andnöd). När jag nästan är framme vid mitten dörrarna åker bussen iväg och kvar står jag och andas som att jag sprungit ett maraton lopp och tårarna brännande i ögonen.

Jag märker att jag vuxit enormt mycket som människa för hade det här varit för några månader sedan hade jag gett upp, sett det som att jag misslyckats och tryckt ner mig själv och känt mig värdelös.
Istället går jag till farmor och farfar som bor jättenära hållplatsen i hopp om att någon av dom kanske kan skjutsa mig till sjukhuset. För det är dit jag ska och lämna urin- och blodprov så jag får fortsätta med min medicin.

Farfars bil är inte hemma. Modet sjunker men jag övertygar mig själv att farmor kanske är hemma och att hennes bil står i garaget, jag plingar på. Ingen öppnar...
Då brister det för mig. Tårarna strömmar ner för kinderna och jag får panik för vad som händer om jag inte lämnar proverna (jag får en kallelse med posten och då har jag 24 timmar på mig att lämna proverna).
Jag ringer till min älskade sambo för att berätta allting och jag är nästan i upplösningstillstånd när jag ringer.

Jag berättar allt om hur jag sprungit och om busschauffören och att jag inte kommer hinna till sjukhuset innan labbet stänger om jag tar nästa buss. Han lugnar mig och säger att han kommer och hämtar mig eftersom att han är i stan som tur är (tandläkar tid som jag helt glömt att han hade)

Det hela slutar som tur är bra. Jag hinner i tid, svimmar inte trots att jag är uppstressad och har ätit och druckit dåligt. Sambon kom i tid till tandläkaren och jag fick lite extra energi av labbsköterskan som verkade se att jag behövde höra att jag var duktig.

Sedan gick jag ner på stan, sprang på min pappa, åt en happymeal, hämtade ut min medicin med mera, med mera

Tog medicinen vid två tiden fast den skall tas på morgonen men tänkte att det var lika bra att få in den i systemet så snart som möjligt då jag varit utan i typ 1 vecka för att den var slut på apoteket och jag var tvungen att beställa den.

Efter ca 1-2 timmar började en lättare ångest smyga sig på och den sitter i fortfarande.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mimmi - 15 februari 2019 10:25


För exakt 1 år sedan idag så fick vi hem en trefärgad lurvig liten sak på prov. Sonen som satt i köket och tittade på youtube flög upp på stolen och vägrade gå ner, han tyckte det var en läskig stor hund som kom hit. Katterna var nyfikna på henne...

Av Mimmi - 22 januari 2019 14:58

Jag funderar på om jag kanske ska blåsa liv i den här bloggen igen?Vi får se, jag gör ett försök i alla fall!   Det har verkligen hänt en hel del här sedan jag skrev sist.Jag har nu varit på min arbetsplats i mer än 1 år och det känns helt fantas...

Av Mimmi - 24 januari 2018 00:00

Jag är verkligen superdålig på att komma ihåg att skriva något här. Idag ringde ett företag och bokade in en anställningsintervju med mig. Usch och fy... jag vill ju inte jobba någon anna stans än där jag har min arbetsträning! Gick och beklag...

Av Mimmi - 15 december 2017 10:39

Idag var jag och min blivande man till fertilitetskliniken för vårat första riktiga möte. Vi fick svara på en del frågor, väga och mäta oss och så berättade hon svaren på proverna vi lämnade för en tid sedan. Allting såg väldigt bra men det är på...

Av Mimmi - 8 december 2017 11:44


Nu har det gått ett tag igen och som vanligt har det hänt en massa grejer! Till att börja med så har vi nu mera 3st katter hemma. Luvas son, Frank har fått flytta hem igen och han har blivit bra mycket större sen sist han bodde här. Tyvärr gillar...

Skapa flashcards