Imorse gjorde jag sista höjningen på medicinen. Ser verkligen fram mot att slippa ångest, andfåddhet, ryckningar i ögonen samt domningar i armar och ben!
Det ska bli så skönt att komma tillbaka till mitt vanliga glada jag som har ork och energi till att hitta på roliga saker, städa, tvätta, vara en bra mamma och sambo!

I fredags blev jag utskriven från programmet jag har gått på i 1år nu genom arbetsförmedlingen. Hela förra veckan väntade jag på att bli kallad till ett möte som skulle ske. Jag blev aldrig kallad och jag hörde inte någonting från min handläggare.
Måndag, tisdag och onsdag mailade jag till henne och frågade vad som väntades av mig nu samt att jag kände mig väldigt orolig för att "ramla" ur systemet.
Igår eftermiddag ringde hon upp mig och jag fick äntligen lite klarhet i min framtid.

Hon höll med mig om att jag inte är redo för att stå på egna ben och söka jobb än utan hon berättade om två olika program som hon trodde skulle passa mig.
Nu ska jag bara vänta på att få mer info och en kallelse till en informationsträff i brevlådan så kan jag förhoppningsvis börja få pengar igen. Inget program = inga pengar.

Det här med blogg är verkligen en svår sak för mig att hålla igång. Antingen har jag inget att skriva om, eller så är det för mycket saker så jag inte vet hur jag ska få ner det eller så glömmer jag helt enkelt bort bloggen.

Nu blev jag påmind om den för ett par dagar sedan och tänkte att det kanske kunde gå att få ner ett par rader.

De senaste 2 månaderna har verkligen varit en bergodalbana.
Sist jag skrev så gick jag på rosa moln och tyckte livet var underbart.
Just nu känner jag mig som att jag går runt i en ångestbubbla.
Tidigare i somras när jag mådde riktigt bra började jag glömma bort att ta min medicin tills det tillslut kom till den dagen då jag inte tog dom alls. Till en början fungerade det riktigt bra men sakta men säkert började tankarna och ångesten smyga sig på.

Till sist blev det sådana stora problem med allt i vardagen att min sambo tvingade mig att börja med medicinen igen, om det inte vore för honom så hade jag nog aldrig kommit på att det var därför jag mådde så dåligt.

Sedan lägger vi till stressen och ångesten över bröllopsplaneringen och budgeten, sambon som håller på att gå in i väggen och en massa annat tjafs som slukar all min energi.

Den här helgen har verkligen varit fantastisk!
I fredags tog sonen och jag bussen till stan. Först fick han vara med på mitt möte och var riktigt duktig på att inte störa. Efter det gick vi runt på stan en sväng, tittade på lite kläder och sonen köpte en fidget spinner som blinkar.
Lunchen intog vi på McDonalds efter sonens önskemål och det var faktiskt riktigt gott! Dock så blev jag lite förfärad över hur många kalorier jag tryckte i mig vid ett och samma tillfälle!
Sedan fick vi skynda oss till bussen så vi kunde åka till Leos lekland som jag lovat.
Väl där fick jag chansen att öva på mina skriva-fint-kunskaper, dom var verkligen ringrostiga.

Lördagen började med en mysig långfrukost framför sonens nya favoritserie på Netflix, "Glitter force", den handlar om 5st tjejer som räddar världen. Jag har lyssnat en hel del på en podd som heter "Penntricket" som har fått mig att tänka till lite mer.

I alla fall så tog sonen och jag cyklarna ner till stan, lunchade på McDonalds igen och den här gången bad jag om att få en lista om hur mycket kalorier all deras mat innehåller, så idag blev intaget som en normal måltid.
Efter lunchen promenerade vi till Hemköp för att köpa lite godis. Sonen ville ha lösgodis och vi bestämde att han skulle peka och jag plocka. Det slutade med att han pekade ut några sorter och jag tog 1-3 bitar av varje sort. Sedan sa sonen att han var nöjd, tittade ner i burken och konstaterade "oj så lite det blev" men ville ändå inte ha mer, "det är ju faktiskt onyttigt med godis"
Det var en stolt mamma som gick och betalade.

Sedan var det dags för bio!
Vi tittade på "Dumma mig 3" och den var riktigt bra tycker jag, dock älskar jag ju fortfarande typ alla barnfilmer. En som inte gjorde det var mannen som satt bredvid sonen, han sov genom hela filmen!

Imorgon ska jag träffa min kontaktperson igen och det ser jag verkligen fram mot.

Idag kändes allting som vanligt igen på arbetsträningen. Jag hade en riktigt bra dag där med blandade uppgifter. Jag fick håva upp och sälja lite fiskar, packa upp nya varor, städa personaltoan, ansvara för att skylta fram nya badleksaker, torkade ur kylskåpet och så köpte jag två nya guppys till sonen som var lite ledsen för att en av dom gamla dött.

Väl hemma så fortsatte jag att vara effektiv. Jag plockade undan lite, plockade ur diskmaskinen, lagade mat, satte på diskmaskinen och avslutningsvis så fortsatte jag att pyssla med balkongen. Nu börjar vi få det riktigt fint där!
Ena dörren på vitrinskåpet har fått nät på sig.

Vi invigde balkongen med lite glass och när sonen och sambon gick och lade sig så fortsatte jag med invigningen och tittade på Netflix.
Tyvärr så är det någon granne som envisas med att röka på sin balkong på kvällarna och det gör så det stinker hos oss med, även när vi stänger fönstren.
Jag har mailat till föreningen om det men inte fått något svar, sambon funderar på om man kan ringa störningsjouren.

Jag har en lite underlig känsla som jag inte riktigt kan bli av med.
Allting har känts väldigt bra på jobbet med kollegorna men den senaste veckan tycker jag att det känns annorlunda.
Jag vet inte om det är något jag inbillar mig eller om jag kanske läser av dom fel, men det känns som att dom tar avstånd från mig. Inte alla men några stycken.

Jag funderar på om jag ska ta upp det med min jobbcoach eller om jag bara ska "rida ut stormen".

På tal om storm så tänker jag på vågor, hav och sedan på vatten och på tal om vatten. Jag håller på att starta upp en liten räkvas på mitt nattduksbord. Än så länge står bara vasen med vatten och en liten rot där i men planen är att jag istället för att titta på telefonen på kvällarna ska ligga och titta på räkorna och bli trött.
Idag fick jag hem lite soil med posten och när jag väl får hem fröna till bottentäckaren så ska jag börja fixa i ordning.

Imorgon hoppas jag på att Posthornssnäckorna jag köpte till Dexters akvarium kommer!

Idag var det verkligen svårt att vakna. Klockan ringde kl 7 men jag kunde för allt i livet inte förmå mig att gå upp förrän kl var strax innan 9!

Sonen var dock duktig och började ta på sig på en gång när jag lade fram kläder åt honom.
För att spara in på tiden beslöt jag mig för att vi skulle köpa risifrutti till frukost och äta innan vi gick till förskolan.

Vi borstade tänderna noga i 3 minuter var innan vi tog på oss skor och gick ut.
Bussen till jobbet gick 10:10, 10:06 hade han ätit upp frukosten och vi gick till förskolan.
Väl där så ser jag att alla har stövlar och galonbyxor... suck där och då inser jag att jag kommer missa bussen.
Med stövlar och galoner äntligen på så lämnar jag förskolan, stressad som få bara för att se bussen åka i väg direkt när jag kommer utanför grinden!

För att göra saken värre så har bussbolaget ändrat till sommartiderna så ist för att vänta i 10 minuter får jag nu vänta i 30 minuter. Min back up buss var alltså bort tagen.

Det var bara att ringa till jobbet och tala om att jag blir 15minuter semi dag.

I två veckors tid har jag ätit nyttigare samt mer lagom stora portioner och det har redan gett resultat, på två veckor har jag gått ner 2cm i midjan och dessutom gått ner 2kg!
Jag är otroligt glad och stolt över mig själv att jag faktiskt inte fuskar utan att jag har börjat tänka mig för om jag verkligen behöver den där godisbiten.
Jag har faktiskt inte något sug efter chips eller godis. Snarare har jag fått sug efter olika frukter och det känns ju mycket bättre.

På tal om mat, jag och min kontaktperson träffades idag för att luncha tillsammans och bara prata lite. Det var dock svårare än vi trodde. Halva stan var stängd idag trots att det bara var vanlig söndag!
Vi hittade tillslut en restaurang som hade öppet.
Jag hade aldrig varit där tidigare så jag blev glatt överraskad av inredningen. Det var riktigt mysigt.

Det var riktigt gott och jag går gärna dit igen med min sambo. Dock var dom hutlöst dyra på läsken, 26kr för en glasflaska!

Efter lunchen skildes vi åt och jag gick en sväng på stan själv innan jag mötte upp sonen och sambon.

Imorgon är det måndag igen och det är dags att jobba så nu ska jag sova.

Det var länge sedan jag uppdaterade här. Just nu har jag mer eller mindre fullt upp hela tiden.
Det går bra på arbetsträningen och jag har utökat med en dag till igen efter att jag gick tillbaka ett par veckor, så nu jobbar jag fyra dagar i veckan från kl 12 till 16.

Jag har börjat komma in i bättre rutiner nu så vi har det mycket mer undan plockat och fint här hemma nu.

Dessutom känner jag mig väldigt glad, ja faktiskt riktigt lycklig för det mesta. Sambon och jag har pratat länge om en sak och nu har vi äntligen bestämt oss för att köra på det! Det är lite hemligt än så jag skriver inte mer om det nu.

Igår var det midsommarafton och den spenderad vi hemma i min mammas hus tillsammans med min bror (resten av familjen firar på Gotland)

Jag hade funderat ut och förberett hela dagen men det blev inte alls som jag tänkt. Trots det så blev dagen mysig.

Idag har vi haft en underbar dag!
Först vaknar jag av att sonen kommer in och ger mig en stor kram, sedan gör sambon i ordning en riktig lyxfrukost med avokado och grejer till smörgåsarna.

Sedan har vi bara gjort det vi gillar mest, pysslat!
Sambon tömde skåpbilen på grejer, byggde en bänk med förvaring, satte upp krokar med mera, det blev riktigt bra.
Sonen har cyklat, hoppat studsmatta, lekt med grannens barnbarn och jag vet inte allt han hittat på. Själv har jag slipat vårt vardagsrumsbord och vårt balkongbord samt grundat dom, latat mig i hängmattan med sonen och sedan gjort en massa trädgårdsarbete!

Jag sa till sambon att det här verkligen var sommar för mig och då sa han "nej, det här är frihet!" Och det har han så rätt i! Jag längtar verkligen tills vi får möjlighet att köpa hus. Jag vet att vi skulle må så bra av att kunna gå ut i trädgården/garaget och pula med en massa roliga saker.

Kvällsmaten var det inget fel på!