Temat för kullen blev Game of thrones så låt mig presentera;

Arya

Tyrion

Ygritte

Daenerys

Igår, den 12 mars väcktes jag av sambon och en oroligt mjauande mammakatt.
Kl var 5 på morgonen och det var dags för dom små att komma ut.

05:16 föddes en liten svart sköldpaddsfärgad med vit flicka som fick en lite tuff start i livet. I ca 10 minuter satt hon fast i slidöppningen med bara nosen utanför.
Luva slickade bort fosterhinnan på henne och hon stack ut en alldeles rosa liten tungspets. Efter ett tag blev hon dock blå om nosen och tungan hängde slappt. Jag fick hjälpa till att få ut henne, klippa navelsträngen och massera henne en kort stund innan hon piggnade till och gav ifrån sig det första pipet.

Strax där efter föddes en creme och vitfärgad hane.

Efter ungefär en timme föddes en till liten tjej

Jag kände lätt på Luvas mage och kunde då känna att det var ytterligare en till kattunge kvar.
Efter ca 1 timme kom även hon ut.
Även det en sköldpadda med vitt men en blå den här gången!

När allt var klart så fick den lilla familjen byta till en ny korg med en torr filt.

Just nu sitter jag i lunchrummet på jobbet och precis ätit upp min lunch, framför mig ligger en hel ask med delicatobollar och lockar.

Gårdagens effekt av concerta tror jag var en placeboeffekt, jag ville så himla gärna att medecinen skulle funka direkt!
Idag har jag inte känt av den alls, jag har känt mig stressad och orolig i stället utan att egentligen ha någon anledning till det.

Nu ska jag sitta här 25 minuter till innan jag går ut och börjar jobba. En sak som är skön är att jag trivs så himla bra här på min arbetsträningsplats, det kan kännas jobbigt innan jag kommer hit men väl här så försvinner alla tankar och känslor och jag kan bara fokusera på mitt jobb.

Nu sitter jag på bussen som snart ska ta mig ut till min arbetsträningsplats.
Efter förra veckans fjasko så bestämde vi tillsammans att jag skulle komma dit kl 13 i stället för kl 10.
Det har underlättat mycket för mig på morgonen eftersom att jag hinner till "jobbet" även om sonen skulle krångla. Det betyder också att jag slutar kl 16 så min sambo kan komma och hämta mig direkt efter jobbet.

Igår träffade jag en sköterska på psykiatrin. Hon gjorde en snabb undersökning av mitt allmäntillstånd och sedan pratade vi om hur jag såg på medicinering och vad jag hoppades att en medicinering skulle uppnå för mig. Sedan gick jag där ifrån med en liten påse med 7st Concerta piller.
Jag fick börja med den lägsta dosen på 18mg, på måndag ska jag tillbaka för att se hur det har funkat.

Jag tog den första idag och efter ungefär en timme så kände jag det som om någon lyfte av ett grumligt tungt "filter" från mina ögon och mitt huvud. Helt plötsligt var det som om jag såg världen klart som det är. Det ska bli intressant att se om dom på jobbet och om min sambo märker någon annan skillnad på mig.

Idag har varit en känslomässigt väldigt jobbig dag. Till att börja med så var jag väldigt trött eftersom att jag inte somnade förrens vid halv 5 imorse. Sonen och grannpojken har sprungit in och ut här fast jag sa till dom båda två att dom fick leka "där uppe" idag.
Jag har städat en hel del idag också, två maskiner tvätt, vikt och stoppat undan kläder motsvarande 4-5 maskiner, diskat två maskiner, dammsugit och rensat lite. Till en början så gick allt bra och det enda jag kände var trötthet men allt efter som timmarna gick så började en klump i bröstet att växa fram.

Lagom till att sambon kom hem så hade klumpen växt till sig mer och fått sällskap av tryck för bröstet och tyngre att andas.
Först försökte han pigga upp mig och när inte det gick så blev han frustrerad och arg. Inte på mig men på mitt mående.
Lång historia kort. Han blev arg, jag blev ledsen han blev ledsen. Vi pratade igenom det hela och allt känns mycket bättre nu men jag är helt slut på energi.

Men den här dagen slutar verkligen på topp! Idag fick jag för första gången känna sparkar när jag höll min hand på Luvas mage. Åtminstone en liten gynnare bor där inne.

Den senaste veckan har jag haft sambons täcke men i natt gjorde ångesten sig påmind igen och jag var tvungen att hämta mitt kedjetäcke.

Trots att det väger 12kg så kändes det inte tillräckligt tungt. Jag gillar att känna tyngden av det och speciellt när jag mår dåligt och har ångest.

Imorse när jag vaknade så var ångesten fortfarande påtaglig och det var jobbigt att ens tänka på att gå upp ur sängen. Jag kände mig stressad och orolig, hade hjärtklappning och det var tungt att andas fortfarande.
Sonen lämnade jag på förskolan vid lunch och sedan har jag suttit i soffan och vilat tillsammans med Saffran.

En sak som jag märkte när jag skulle ta mina piller i morse var att min antidepressiva medicin var slut så det får jag inte glömma bort att ordna!

Det är 2,5 veckor kvar tills kattungarna beräknas att födas och efter att ha varit kattungevakt så längtar jag ännu mer efter dom.

Luva blev snabbt rund om magen och jag trodde att det skulle bli många kattungar men nu tycker jag att det stannat av lite. Men det är klart, dom 2 sista veckorna växer magen som mest så vi får helt enkelt vänta och se.

Medan vi väntar så har jag börjat förbereda lite smått. Jag har flyttat vitrinskåpet i köket så det står för öppningen in till vardagsrummet så Luva ska få en lugn och trygg plats att vara med sina ungar.

Den lilla papplådan är tänkt som bolåda och Luva har redan börjat vara i den.

Allt det här får mig verkligen sugen på att starta en egen lite uppfödning om något/några år. Det är något jag tänkt på länge och jag har nu börjat ta reda på lite information om hur det går till och vad som måste göras. Jag håller på och funderar på bra stamnamn och har pratat med min uppfödare som säger att hon gärna ställer upp som min mentor.

Två dagar har jag nu varit hemma med sonen på grund av sjukdom och vi har kommit in i ett mönster som jag verkligen inte gillar. Han är väldigt "testig", han testar hur många gånger han kan säga fula ord innan jag blir arg, hur hårdhänt han kan vara mot katterna utan att någon katt eller jag blir arg, han kollar hur nära han kan gå bolådan till dom blivande kattungarna utan att få en reaktion och så vidare.
Hela dagarna ser ut på det sättet och jag går runt och är arg hela tiden känns det som.
Idag fick vi ett litet avbrott från det i några timmar då jag var bjuden till N för lite fika tillsammans med S. Eftersom att sonen också var hemma så fick han följa med och leka med Ns barn.

Jag träffade S senast för över ett år sedan när vi sist hade kattungar och N träffade jag senast i somras när hennes äldsta son fyllde år.
Det var kul att ses men det kändes samtigt lite stelt och konstigt, men jag antar att det blir så när man inte ses på länge.
Jag känner inte att jag har så mycket intressant att komma med i ett samtal så jag lyssnade mest när S och N pratade och försökte flika in ibland och hålla med och så. Det tar på krafterna att försöka prata och fungera "normalt" och jag märkte att det är väldigt mycket jobbigare att umgås med två stycken samtidigt. Jag kom på mig själv med att bara titta på N hela tiden så då försökte jag titta lite på S också så hon inte skulle känna sig utanför.

Allt det här tog som sagt väldigt mycket energi vilket visade sig nu på kvällen med kort stubin och ångest.