Söndag till tisdag har jag varit kattvakt så här kommer några bilder på dom.

Tekniskt sett så är det lördag nu men eftersom att jag inte somnat än så anser jag det fortfarande vara fredag.
Jag vaknade av mig själv runt 7 men låg och drog mig i sängen till ca 9 då sonen vaknade.
Vi åt frukost framför varsin skärm och funderade på vad vi ville göra med dagen.

Först och främst klädde jag på mig och gick till vaktmästarna för att hämta tillbaka våra cyklar som dom tog i den stora cykelräden (egentligen glömde vi bort att märka upp våra cyklar som man skulle göra om man inte ville få dom bort forslade)
Det gick himla smidigt och dom var till och med snälla och fyllde på luft i mina däck innan jag gick.

Lagom till att jag kom in igen (sonen fick vara hemma själv ca 10min för andra gången) så ringde min farmor och bjöd över oss på lunch. Plättar med 3 sorters hemmagjord sylt.

Det var faktiskt trevligt fast en lite ansträngt. Vi var där ca 1,5 timme innan vi cyklade hem med en påse full med älgkött.

Sonens förskolekompis/granne kom ner ett tag på eftermiddagen. Dom spelade lite spel och byggde sedan en koja som sonen nu sover i.

Han hade ordnat så fint med böcker och läslampa samt plockat fram kläder och staplat upp bilar som han ska leka med imorgon.

Min första vecka är nu avklarad. Jag trivs verkligen där, alla är väldigt snälla mot mig och jag trivs med arbetsuppgifterna.
Speciellt med morgonrutinen, gosa med alla djuren och ge dom frukost.

Jag har fått städa burar, städat akvarium, matat fiskar, rengjort pumpar, våttorkat i hörummet och skyltat om halsbanden.
Jag har börjat lära mig om dom olika hund- och kattfoderna och idag hjälpte jag min första kund!

Den här vecka börjar på topp!
I måndags träffade jag min kontaktperson på stan för en fika. Det var trevligare än jag vågade hoppas på och vi satt och pratade i drygt 2 timmar inne på kafét. Sambon ringde under tiden och sa åt mig att gå hem till mamma när jag var klar, det visade sig att min kontaktperson bor alldeles i närheten av min mamma så vi hade sällskap nästan hela vägen.

Väl hemma sitter sambon, mamma och hennes man djupt försjunkna i min överklagan till försäkringskassan.
Jag är så glad att jag har dom och att dom orkar driva igenom det här åt mig, annars hade jag aldrig orkat.


Imorse ringde väckarklockan klockan 6 fast jag låg vaken sedan klockan 5 och väntade otåligt på att den skulle ringa. Jag fick upp sonen bra, vi klädde på oss, åt frukost och borstade tänderna i tid. Jag lämnade honom på förskolan några minuter över 8 trots att vi blev osams över overallen som vanligt.

Sedan var det dags! Jag tog bussen ner till stan, bytte buss och kom äntligen fram till min arbetsträningsplats!

Jag har fått gett mat och vatten till smådjuren, pysslat med syrsorna och städat akvarium. När klockan var 13 kände jag egentligen för att stanna kvar!

Den här dagen har minst sagt varit omtumlande!
I nästan 3 månader har jag och sambon väntat på att få ett besked från försäkringskassan för att veta om jag blir återbetalningsskyldig eller inte. Idag kom domen. Jag hörde brevlådan smälla igen och när jag såg brevet från försäkringskassan så blev jag på en gång orolig. När jag sedan öppnade brevet och läste det preliminära beslutet att jag måste betala tillbaka närmare 40.000kr så var det som att någon kilade in en vass sten i bröstet på mig.

Hela dagen har jag haft ångest och gråtit, ända tills sonen kom hem. Då torkade jag tårarna för att hålla upp fasaden. Jag vill inte oroa honom med det här, han är så omtänksam av sig.

Sambon har iaf ringt i mitt ställe och överklagat beslutet och jag hoppas innerligt att dom tänker om! Det känns så orättvist att jag ska få betala något när det inte är jag som gjort fel.

Igår var jag med sonen på hans förskola i ca 3 timmar. Han satt som en igel på mig hela tiden och verkligen njöt över att ha mig med sig. Han visade en massa olika saker och bjöd in sina kompisar att leka med oss.

Efter lunchen var jag helt slut efter alla ljud och intryck. En stor eloge till alla förskolepedagoger som jobbar med det här dagligen.

Jag somnade redan klockan åtta vilket är en jätte bedrift för mig!
Dessvärre var jag fortfarande trött morgonen efter och trots att jag vaknade med tuppen så somnade jag om till kl tio.
Sonen kom till förskolan till kl tolv och jag hade inte direkt någon energi till något.

Senare på eftermiddagen kom min sambo och hämtade mig för vi skulle på möte och träffa min kontaktperson för första gången. Det kändes lite konstigt men samtidigt bra.
Vi ska träffas på stan på måndag för en fika och lära känna varandra.

Det var länge sedan jag åkte så här mycket buss och det känns skönt att kunna åka utan att gripas av panik och ångest!
Dagens resmål var en liten djuraffär utanför stan och målet för dagen var att få en arbetsprövningsplats.

Jag mötte min coach utanför affären och vi pratade lite snabbt igenom vad vi ville få ut av mötet.
Väl inne gick allting väldigt snabbt, ägaren kände igen mig som "hon med cornisharna" och allt gick jätte bra.
När mötet var slut så kändes allting så bra! Från och med den 14:e februari kommer jag att arbetsträna där 3 dagar i veckan,10-13!

Nu hoppas jag bara på att försäkringskassan kan bli klara någon gång så jag kan börja få pengar igen. Det är verkligen tungt ekonomiskt just nu.

Jag bestämde mig igår för att jag skulle vakna tidigt idag.
Halv sju ringer väckarklockan och jag vaknar till på en gång, jag väcker sonen och hoppas på att det ska få mig att piggna till lite. Det gör det inte, sonen har feber och är trött han med. Vi somnar om båda två och när jag vaknar nästa gång sitter sonen och tittar på barnprogram. Klockan är närmare halv tolv!

Jag tänker att det inte är någon idé att slänga iväg ett sms till förskolan och tala om att han inte kommer. Det har dom redan förstått för länge sedan.
Istället värmer jag gårdagens rester till honom, tomatsoppa med köttfärs och pasta.

Timmarna flyter förbi utan att jag orkar ta tag i att göra något nyttigt. Vi sitter i soffan tillsammans. Dricker smoothie och tittar på barnkanalen.

När sambon slutat jobba kommer han och hämtar oss. Vi åker till garaget för han måste testa en sak på skåpbilen, det går fort säger han. Jag tycker inte om att vara i garaget. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men jag gillar det inte. Jag tejpade upp en "hage" till sonen och lärde honom hur man hoppar hage. Det var kul en liten stund, sedan satt vi på en varsin hård meckpall och tittade på telefonen.

Sambon ropar att han vill ha hjälp, jag hör honom inte. Han ropar igen och har en uns av irritation i tonen för det går inte bra med bilen. Jag skyndar mig dit för att hjälpa honom.
Allt blir fel, jag missuppfattar och jag överreagerar. Han blir irriterad och jag blir ledsen.
Sedan är hela kvällen förstörd.

Vi åker till affären, hela tiden vill han prata ut om det som hände, reda ut det och ta sig igenom.
Jag förstår hur han menar men jag vill inte prata, orkar inte. Sånt här gör mig så trött. Jag blir arg och besviken på mig själv. Jag vet att jag är väldigt känslig för sånt här. Minsta lilla irritation i hans röst, i någons röst och jag blir sårad. Det gör så ont.

Jag och sonen handlar själva. Jag köper godis fast det är måndag, tänker att sambon kanske blir glad då.

Han äter under tystnad medan vi åker hem. Jag vill inte titta på honom, jag skäms för att det blev en sån stor sak av det hela.

Jag sätter på mig hörlurarna och lagar maten under tystnad.