Det här med blogg är verkligen en svår sak för mig att hålla igång. Antingen har jag inget att skriva om, eller så är det för mycket saker så jag inte vet hur jag ska få ner det eller så glömmer jag helt enkelt bort bloggen.

Nu blev jag påmind om den för ett par dagar sedan och tänkte att det kanske kunde gå att få ner ett par rader.

De senaste 2 månaderna har verkligen varit en bergodalbana.
Sist jag skrev så gick jag på rosa moln och tyckte livet var underbart.
Just nu känner jag mig som att jag går runt i en ångestbubbla.
Tidigare i somras när jag mådde riktigt bra började jag glömma bort att ta min medicin tills det tillslut kom till den dagen då jag inte tog dom alls. Till en början fungerade det riktigt bra men sakta men säkert började tankarna och ångesten smyga sig på.

Till sist blev det sådana stora problem med allt i vardagen att min sambo tvingade mig att börja med medicinen igen, om det inte vore för honom så hade jag nog aldrig kommit på att det var därför jag mådde så dåligt.

Sedan lägger vi till stressen och ångesten över bröllopsplaneringen och budgeten, sambon som håller på att gå in i väggen och en massa annat tjafs som slukar all min energi.