Jag bestämde mig igår för att jag skulle vakna tidigt idag.
Halv sju ringer väckarklockan och jag vaknar till på en gång, jag väcker sonen och hoppas på att det ska få mig att piggna till lite. Det gör det inte, sonen har feber och är trött han med. Vi somnar om båda två och när jag vaknar nästa gång sitter sonen och tittar på barnprogram. Klockan är närmare halv tolv!

Jag tänker att det inte är någon idé att slänga iväg ett sms till förskolan och tala om att han inte kommer. Det har dom redan förstått för länge sedan.
Istället värmer jag gårdagens rester till honom, tomatsoppa med köttfärs och pasta.

Timmarna flyter förbi utan att jag orkar ta tag i att göra något nyttigt. Vi sitter i soffan tillsammans. Dricker smoothie och tittar på barnkanalen.

När sambon slutat jobba kommer han och hämtar oss. Vi åker till garaget för han måste testa en sak på skåpbilen, det går fort säger han. Jag tycker inte om att vara i garaget. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men jag gillar det inte. Jag tejpade upp en "hage" till sonen och lärde honom hur man hoppar hage. Det var kul en liten stund, sedan satt vi på en varsin hård meckpall och tittade på telefonen.

Sambon ropar att han vill ha hjälp, jag hör honom inte. Han ropar igen och har en uns av irritation i tonen för det går inte bra med bilen. Jag skyndar mig dit för att hjälpa honom.
Allt blir fel, jag missuppfattar och jag överreagerar. Han blir irriterad och jag blir ledsen.
Sedan är hela kvällen förstörd.

Vi åker till affären, hela tiden vill han prata ut om det som hände, reda ut det och ta sig igenom.
Jag förstår hur han menar men jag vill inte prata, orkar inte. Sånt här gör mig så trött. Jag blir arg och besviken på mig själv. Jag vet att jag är väldigt känslig för sånt här. Minsta lilla irritation i hans röst, i någons röst och jag blir sårad. Det gör så ont.

Jag och sonen handlar själva. Jag köper godis fast det är måndag, tänker att sambon kanske blir glad då.

Han äter under tystnad medan vi åker hem. Jag vill inte titta på honom, jag skäms för att det blev en sån stor sak av det hela.

Jag sätter på mig hörlurarna och lagar maten under tystnad.