Jag tampas lite med mina känslor just nu gällande praktiken. På ena sidan är jag jätte glad då det är mitt drömjobb och jag har velat jobba där sedan de startade.

På andra sidan så känns det så där. Jag trodde först det rörde sig om 2-3 veckors praktik men det visade sig att dom ville ha 2-3 månader! Min sambo är jätteupprörd och tycker att dom utnyttjar mig i min situation och tror inte alls att dom kommer erbjuda mig anställning efter praktiken. Han tycker det är fult av dom att inte ge mig en provanställning på 3 månader, vilket jag kan hålla med om.
Men samtidig känner jag mig glad att jag får chansen att vara just där och jag tror faktiskt att jag kommer bli erbjuden en anställning där efteråt så länge jag inte klantar mig. Jag känner att jag har lite mer "säkerhet" att inte bli utnyttjad eftersom att jag faktiskt har en kompis som är anställd där som pratat gott om mig, samt att chefen lyssnar och litar på hennes åsikter.

Utöver det så fortsätter ångesten att komma ca 30-40 min efter att jag tar medicinen. Känns surt!

Dessutom fick jag veta i morse att sonen tydligen hade idrott igår. Det hade jag helt missat och nu har jag dåligt samvete för det för han sa att han tyckte det var jobbigt att vara ensam om att inte byta om och duscha.